Häxan och aborten

När kristdemokraterna ska införa sin så kallade ”nya sorts feminism” sätter de Sarah Havernaas på uppdraget, tidigare engagerad i misogyna antiabortorganisationer och nu ordförande i KD-kvinnor. I januari blev Polens abortlagstiftning om möjligt ännu mer strikt. Regeringen införde ett i princip totalförbud mot abort i det europeiska land som redan har en av de mest hårdföra abortlagar. 

Abortfrågan är alltid aktuell, det ska inte undermineras vilken kärnfråga detta är i ett patriarkalt samhälle, men också i ett kapitalistiskt samhälle. Det pratar vi sällan om! Abortförbud och reglering av kvinnans reproduktion är ingen naturlag, utan tvärtom någonting som är sammankopplat med den kapitalistiska produktionen.

För att hitta ursprunget till detta måste vi backa till häxprocesserna och framväxten av det kapitalistiska produktionssättet. Detta gör Silvia Federici en materialistisk analys av i Caliban and the Witch – Women, Body and Primitive Accumulation. Federici menar att häxprocesserna var ett sätt att institutionalisera statens kontroll över kvinnors reproduktionssystem, och att kriminalisera preventivmedel.

Man vill placera kvinnokroppen, men även livmodern, som centrala i ideologin, eftersom kapitalismen förutsätter familjeorganisering i en strikt könsdualistisk kärnfamilj. Här uppstod könsarbetsdelningen: alltså kvinnan i den privata reproduktionen, i hemmet, och mannen i den offentliga produktionen.

Essentiellt för kapitalismen är människan: det är människan som arbetskraft som producerar värde till kapitalet. Alltså finns stora incitament att reglera och kontrollera reproduktionen, alltså graviditet, liv, födsel, död.

Demografiska längder upprättades på 1500-talet runtom i Europa, nu räknades varje invånare. Människan var en producent, och kvinnan själv producerade det allra viktigaste för kapitalismens fortbestånd: nytt liv, ny arbetskraft. Hennes roll var mor och fru, att vårda den mänskliga arbetskraften – män och barn.

Därför är den reproduktiva kontrollen av abort och preventivmedel centralt i kapitalismen. Det är ingen slump. Mycket av häxjakterna var sammankopplat med kvinnors kroppar, reproduktiva system och sexualitet. Det här skedde i samma period som kvinnor inte längre fick vara barnmorskor, där kvinnor förlorade reproduktiva rättigheter och där kvinnors lust förpassades som synd. Kvinnan trängdes ut från medicinen och vården; läkaryrket representerades nu av en man. 

Kvinnor som kopplades samman med infertilitet – alltså nuckan, horan och åldringen – brändes på bål. Kvinnor som anklagades för att ha gjort män impotenta mördades. Kvinnor som var kunniga kring naturläkemedel och kvinnor som visste hur de kunde ta hand om lokalsamhällets önskade aborter, utplånades också.

Matilda Joslyn Gage som skrev Woman, church, and state 1893 lyfter fram det faktum att ordet ”witch” tidigare betecknade en kvinna med överlägsen kunskap. Häxor var wise women. Ett intellekt som straffades med döden, eftersom kvinnors kunskap sågs som ondska och var ett farligt vapen i hennes händer.

Den sanna kvinnan var ”okunnig, oskuldsfull och asexuell”, som Karin Johanisson skriver i Den mörka kontinenten. Vissa kvinnor höll och håller tillbaka sitt intellekt, andra såg lokalsamhällets kunskaper brinna och försvinna på bål.

En av de häxskrifter som fick mest inflytande var Häxhammaren. Den var den näst mest sålda boken efter Bibeln under 1500-talet och kom att underbygga och legitimera den misogyna ideologin bakom häxprocesserna.

Författarna till denna fantastiska lilla bok, Sprenger och Kramer, formulerade sju metoder som används av häxor, samtliga har att göra med hindrandet av fortplantning och reproduktion. De är: otukt och otrohet, göra män impotenta, kastrering och sterilisering, sexuell tillfredsställelse utan reproduktion, preventivmedel, abort och barnamord.

Dessutom kopplade Häxhammaren ihop häxeri med just kvinnor. Häxeri fick här en starkt sexuell prägel och pekades ut som ett kvinnligt fenomen. Originaltiteln på latin var ett femininum, häxan var kvinna.

Författaren till Den liderliga häxan Åsa Bergenheim skriver: “I Häxhammaren utpekas sexualiteten som själva roten till ondskan, och det konstateras att köttsligt begär i alla tider har orsakat mänskligheten ett omåttligt lidande. Syndafallet skedde genom en köttslig handling och därför har Gud tillåtit att Djävulen har större makt över detta område än andra.”

Under denna period fördjupades klyftan mellan kvinnor och män. Män lärde sig att frukta kvinnor och se kvinnor som “förstörare av det manliga könet”. Jämför med dagens incels. Kvinnor började ses som ondskefulla lurendrejare, som förförde män med sin – av djävulen inkarnerade – kroppslighet och lust.

Men även klass spelade roll, man skiljde på bra och dåliga kvinnor – detta var under en period där kvinnan förlorade sin jungfrustatus i och med reformationens etablering. Ett ordspråk löd: ”Prostituerad som ung, häxa som gammal.” 

De ekonomiska incitamenten behövde vila på en påstått objektiv och rationell filosofisk och vetenskaplig grund. Man lutade sig tillbaka på tidens vetenskapliga revolution och den naturfilosofi som uppstått tillsammans med den.

Detta var under en period man upplevde att det rådde oordning i naturen, och man började nu använda vetenskapen som metod för att manipulera och kontrollera den. Den mekaniska filosofin och vetenskapen stod då för rationalitet som kunde bringa ordning i oförutsägbarheten. Genom maskiner, industriell framväxt och positivistiska metoder kunde man återigen ta kontroll över den natur man upplevdes ha förlorat.

Vi lämnade alltså en holistisk världsbild där människa och natur stod i relation till varandra. Och implementerade en mekaniserad, positivistisk världsbild där naturen sågs som passiv död materia. Något som kunde mätas, vägas och kontrolleras. Det gjorde att människan separerades från naturen och ställde sig över den.

Dessutom kopplades kvinnan samman med samma natur man ställt sig över. Den dualistiska upplysningen innebar att kvinnan nedvärderades – som kropp, som kön, som människa. Hon stod för vilden, naturen och mörkret; han för ljus, förnuft och framsteg.

Häxhammaren hade aristotelisk och nyplatonsk tankeinramning. Aristoteles såg kvinnan som en stympad man, driven av begär och inte förnuft. Hans idé om kvinnan som passiv och mottagare av den manliga säden, slog ytterligare rot under 1500-talet, när filosofer återigen plockade upp denna idé.

Bodin, en av de främsta häxjagarna menade att kvinnan var oduglig och skulle underställas en fars auktoritet. Han skrev 1580 en hel bok, Demonomanie, fylld av ”bevis” och insisterade att häxor skulle brännas levande.

Bacon beskrev materia som en simpel sköka, en natur som med mekaniska metoder ska domineras, kontrolleras, och dissekeras. Som kvinnan själv. Han drömde om människans herravälde över naturen.

Och Hobbes, nära bekant till Bacon och andra grundare till den nya vetenskapen, plockade upp idéerna och mekaniserade världen ytterligare till en död maskin. Hobbes godkände förföljelsen av häxor som en social kontroll. 

De var rädda för den kaosartade naturen, lika kaosartad som den mörka kvinnan själv. Båda skulle underkastas positivismens metoder vilket rättfärdigades via naturfilosofin. Dessa män hör till den vetenskapliga revolutionens och den mekaniska filosofins så kallade genier.

Vad man glömmer är att Bodin, Bacon, Hobbes, Descartes med fleras underbara, briljanta vetenskaper också var vetenskaper som legitimerade utplånandet av kvinnor. Detta är några av historiens mest misogyna filosofer, och en del av den västerländska idétradition vi vilar på. 

Många gillar att påpeka att även män brändes. Detta är sant. Anledningen till det är vad jag precis sagt. Världen rationaliserades och mekaniserades. Kvinnor och män som ägnade sig åt örtmedicin, animism med mera passade inte in i den nya sociala ordning som tog plats. De hindrade kapitalets utbredning. Rädslan för naturen och häxans möjliga kontakt med denna besjälade och bångstyriga natur, krävde deras utrotning. Många av de män som avrättades var schamaner. Jean Bodin själv uppskattade 1580 proportionerna av de som åtalats för häxeri en man på femtio kvinnor. 

När vi började mekanisera världsbilden och rationalisera kroppen så innebar det också att alla inte fick självklar plats i detta livet. Carolyn Merchant som skrivit boken Naturens död, skriver att häxan var symbolen för naturens våldsamhet, hon som kunde framkalla oväder och förstöra grödor. Denna kvinna, lika irrationell och farlig som naturen själv , var tvungen att kontrolleras.

”Människans herravälde över naturen" betyder i realiteten mäns herravälde över kvinnan och naturen. Kvinnan gick alltså från att ha varit ansedd livgivande till att bli död materia tillgänglig för kapitalets exploatering. Någon, nej något, att härska över.

Detta legitimerade häxprocesser likväl som kapitalets expropriering av land, utrotning av ursprungsbefolkningar och exploatering av naturresurser. Uppdelningen mellan liv och materia, mellan manligt herravälde och natur ligger bakom den djupa ekologiska klimatkris vi nu befinner oss i.

Abort står i mitten av venndiagrammet som är kapitalism, patriarkat och kristenhet. Gå inte på tricket att diskutera abort utifrån vad som är liv och inte liv. Det är högerns strategi för att vi ska förvirra oss i etiska dilemman och omöjliga svar kring celler, foster, veckor och biologi. 

Abort har aldrig handlat om det! Abort handlar om kvinnans autonomi och självbestämmande. Det var kapitalet som grundade de förtryckande institutionerna: mentalsjukhusen, fängelserna, äktenskapet.

Kvinnan är, sedan kapitalismens uppkomst, institutionaliserad. Abort handlar helt enkelt om att kvinnan i kapitalismen, patriarkatet och kristenheten inte är autonom! Abort är den starkaste symbolen för autonomi.

Under upplysningstiden la katolska kyrkan ner ett massivt arbete på att sprida kristendomen i “Den nya världen”, och för att omvända ursprungsbefolkningar. Denna era skriver Silvia Federici om i relation till häxprocesserna. Kristendomen fungerar här som en disciplinerande metod; att jaga och utplåna kvinnor som på olika sätt inte passade in i den nya sociala ordningen som kapitalismen innebar. Dom brändes på bål. I Europa, men även i Indien, Spanien, delar av Afrika och Sydamerika och på andra platser.

Kristnandet och kapitalets expropriering av mark la grunden för en ny kontroll över kvinnor, deras kroppar och reproduktion. Än idag har utpräglat kristna, katolska länder de mest misogyna och strikta abortlagarna. Malta och Polen. Dock inte längre Argentina. 

De senaste åren har en massiv mobilisering skett i Argentina, där en bred feministisk rörelse har drivit frågan om fri abort. De har gått emot starka konservativa krafter. 11 december 2020 röstade parlamentet med en liten majoritet ja till laglig abort. Utanför stod abortmotståndare och viftade med kors. 29 december, avgjordes frågan i senaten. Med en liten majoritet sa senaten tillslut ja.  

Anledningen till att Argentinas kvinnorörelse var framgångsrika i sin kamp var för att de inte pratade om ”för eller emot abort”. Utan de ställde ”lagliga, säkra aborter” mot ”olagliga, farliga aborter”. På så vis fick de även kristna konservativa att rösta för abort, fastän att de är emot abort. En fenomenal taktik och bra lärdom.

Det är viktigt att sätta häxprocesser i en ekonomisk/politisk historisk kontext. Annars missar man mycket i sin läsning av dem. Det behövs en historiematerialistisk analys som självklart även får med den postkoloniala teorin. Fortsätt läs marxister, ekofeminister och anarkister som gör just detta. Silvia Federici, Carolyn Merchant, Abdullah Öcalan med flera. Läs inte Jan Guillou. 

En del gillar att underminera häxprocessernas omfattning då och arv idag. Vi som läser trolldomskommissioner, häxskrifter och facklitteratur förstår vikten av att lyfta upp häxprocessen ur dunklet - på många sätt är de fortfarande närvarande i vår kapitalistiska samtid.

Eller vad var det media kallade den kvinna som bar smink och sörjde på fel sätt efter att hennes son dött? Witch mother. Burn that witch. Femme fatale. Haggan. 

Att stå upp för aborträtten är att försvara häxan. Hon som var den största rebellen och den friaste tänkaren av dem alla.

Referenser:

• Matilda Joslyn Gage "Woman, church and state" (1893)

• Silvia Federici "Caliban and the witch: Women, the body and primitive accumulation" (2004)

• Åsa Bergenheim "Den liderliga häxan: häxhammaren och de svenska häxprocesserna" (2020)

• Carolyn Merchant "Naturens död: kvinnan, ekologin och den vetenskapliga revolutionen" (1980)

• Karin Johannisson "Den mörka kontinenten" (1994)