Quantum entanglement – kvantsammanflätning

Föreställ dig en person du känner dig dragen till, i kontakt med, sammanflätad med. Ni påverkar varandra fastän att ni inte är i samma rum. Den andra personen kanske är hundra mil bort. Utan att ni kommunicerar, känner ni er sammanflätade. Det är kärlek, emotioner, som överskrider dimensionen rum.

Men överskrider sammanflätningen dimensionen tid? När du lämnat en relation med en person du varit i ett sammanflätat tillstånd med, kan känslan av sammanflätning fortgå. För vissa en livstid. För andra bryts sammanflätningen med tiden, helt enkelt av att låta tiden gå. Och för några är det svårt att vara i flera sammanflätade tillstånd parallellt, därför kan en ny sammanflätning bryta den gamla.

Kvantfysikens sammanflätning (eng. quantum entanglement) beskriver hur partiklar på helt olika platser kan påverka varandra. Partiklarna är separerade, men ändå känner de av varandra. En liten svängning i den ena, kan bidra till en förändring i den andra. Två elektroner som är egna, men som ändå delar samma kvanttillstånd. Visst är det fascinerande? Oförståeligt? Hur hänger de ihop bortom dimensioner vi kan uppfatta?

Partiklarna är alltså i ett sammanflätat tillstånd, och jag skulle nog säga att det är det som också är kärlek. Kanske den enda sak som existerar bortom tid och rum. Vi kan inte mäta det, men vi kan känna en osynlig sammanflätning som påverkar allt.

Amelia Brand beskriver kärlek i filmen Interstellar. Kärlek, menar hon, är observerbart, kraftfullt och kanske bär på en mening vi ännu inte kan förstå. ”Kanske är det något bevis, någon artefakt av en högre dimension som vi inte medvetet kan uppfatta. Jag dras över universum till någon jag inte sett på ett decennium, som jag vet förmodligen är död. Kärlek är det enda vi kan uppfatta som överskrider dimensioner av tid och rum. Vi kanske borde lita på det, även om vi inte kan förstå det.”

Jag tror att det finns olika stark sammanflätning, och faktorer som påverkar intensiteten. Personer som utövar bdsm skapar ofta en väldigt intensiv dynamik som kan vara psykiskt både utmanande och givande. De ägnar sig åt komplexa psykologiska och sexuella processer, och dessutom gör de ibland ett psykologiskt undermedvetet jungianskt skuggarbete tillsammans. Att bryta en sammanflätning som skapats ur en sådan dynamik tror jag kan bli extra utmanande känslomässigt.

Någon sa till mig att man kan se på själva sammanflätningen som en egen varelse. Även om två personer går åt olika håll, så består sammanflätningen i universum, lever sitt eget liv. Den finns där, alltid.

***

Jag gillar att jämföra detta med The Red Thread of Fate (Kinesiska: 姻緣紅線; pinyin: Yīnyuán hóngxiàn) eller Red String Theory. Den säger att vissa människor (partiklar) är menade för varandra. Dessa människor har en osynlig röd tråd mellan varandra, som håller dom sammanflätade. De kommer att mötas, även om de inte vet om det ännu. Tråden kan tvinnas, bli längre, kortare – men aldrig gå sönder. “The two people connected by the red thread are destined lovers, regardless of place, time, or circumstances.”