Släpp socialisterna loss – det är valår
En politiskt deprimerad fredagskväll slog jag på Tage Danielssons gamla kultfilm Släpp fångarne loss – det är vår! från 1975. Hjälp, vad befriande det var. Frida, filmens protagonist, tycker att det inte ska finnas några fängelser och att det är fel väg att gå att spärra in människor. Tänk att det krävs så lite för att känna sig uppfriskad i dagens debattklimat, där i princip alla spelar på högerns sida och följer högerns retorik.
Att höra någon som Frida ifrågasätta grunden i den liberala, borgerliga demokratin gjorde mig genast på bättre humör. För i denna ding-ding-värld leder tydligen krig till fred, utvisningar till stärkt ekonomi och ökade koldioxidutsläpp på sikt till minskade utsläpp.
Ja, det är alltid lika intressant att lyssna på liberaler eftersom de är så förvirrade. De misslyckas gång på gång med att förklara samhällsskeenden, eftersom de inte har någon koherent samhällsanalys överhuvudtaget. Ändå tvingas vi lyssna på liberaler och borgare i tv-rutan var dag. Romina Pourmoukhtari sitter i SVT Agenda och försöker ge en liberal analys på USA och Israels folkrättsvidriga angreppskrig mot Iran (SVT 1/3), givetvis helt utan framgång. En annan dag försöker hon prata klimatkatastrofen utan förståelse för kapitalismens enda incitament: profit. Tack, men nej tack – jag håller mig till materialistiskt klarspråk.
Men så är ju också liberalismen ett i princip utdöende högerprojekt. Allt färre kallar sig liberaler, det visar en ny mätning av DN/Ipsos (DN 1/3). Och liberalernas väljarstöd ligger i skrivandets stund på 1,6 procent. Denna nedåtgående trend syns kanske främst i hur liberala, borgerliga demokratier runtom i Europa nu genomgår en – förmodligen oåterkallelig – förtroendekris, eftersom de inte kan erbjuda arbetarklassen de allra mest basala tryggheterna: mat på bordet och tak över huvudet. Folket känner allt mindre förtroende för att det nuvarande individualismvurmande systemet kan ge dem någons slags trygghet och ett värdigt liv.
Liberaler kan vifta med lösryckta resonemang kring ”rationalitet”, ”individens rätt” och ”frihet” hur mycket de vill. Låt oss istället säga som det är: dessa liberala, borgerliga demokratier, vår europeiska modernitet och ”civilisation” är byggda på kolonialism och rasism, och vi kommer inte bort från det. Samtidigt som de västerländska upplysningsprojekten pågick under liberalt flagg, skedde kapitalismens massexploatering av arbetarklassen globalt – i synnerhet i det globala syd – genom transatlantisk slavhandel och utrotning av människor. Liberalismen är kapitalismens ideologiska överbyggnad, och den rättfärdigade koloniala erövringar, exploatering av arbetare, rasism, slaveri och patriarkala ägandestrukturer.
Den danska antiimperialisten Torkil Lauesen blottlägger nyliberalismens relation till imperialismen i I imperialismens kölvatten: Sveriges roll i det imperialistiska systemet (Koloni förlag, 2024). Även det svenska välståndet byggdes genom kapitalistisk exploatering av arbetarklassen – här och globalt. Via Wallenberg, Persson, Bofors, Kamprad och Lundin. Och idag är vårt levnadssätt i västvärlden, i det globala nord, så naturaliserat att vi knappt ens tänker på det absurda i att hur vi lever är beroende av vår exploatering av det globala syd. Lauesen kallar detta för ”det imperiella levnadssättet” (imperial mode of living). Många – även arbetare – i det globala nord har alltså historiskt kunnat åtnjuta vissa materiella fördelar och rikedom av detta så kallade ”ojämlika utbyte” (unequal exchange) mellan den imperialistiska kärnan och en exploaterad periferi, en teori som utvecklades av Arghiri Emmanuel.
Men dessa fördelar har nu börjat krackelera. När de materiella kriserna hopar sig hittar eliten i de borgerliga, liberala demokratierna runtom i Europa sina syndabockar i invandrare och i den migration de ju själva drivit fram (!) genom vapenexport, ockupation och krig. Det är en rasism som alltid funnits där – med folkmord, krig och våldsam exploatering som konsekvens gång på gång – och som nu återigen blir mer påtaglig när rasistisk högerpolitik dödar människor i och utanför Fort Europa.
Institutionerna i dessa demokratier dansar nu ofta efter kapitalets pipa och föreslås till och med användas som fascistiska verktyg. Jag tänker på Försäkringskassan som ska bli en ”bidragspolis”, men som inte ska få befogenheter som innebär våldsanvändning (TT, 4/3). Jag tänker på Hamnarbetarfackets vice ordförande Erik Helgeson som fick sparken efter deras blockad mot israeliskt krigsmateriel. Jag tänker på klimataktivister som fängslas och hotas med utvisning. Jag tänker på att regeringen ändrar demokrativillkoren för statsbidrag till folkbildningen, och i nästa led kan komma att stämpla socialister och klimataktivister som icke-demokratiska.
Våra system och institutioner kan helt enkelt tas över och användas av fascistiska rörelser för deras egna syften. Givetvis är liberaler helt onödiga när den rasistiska högern snart kan härska över en söndrad borgerlig demokrati. Det är såpass illa att FN:s särskilda rapportör för människorättsförsvar Mary Lawlor nyligen riktat hård kritik mot att Sverige börjat frångå sina internationella åtaganden om mänskliga rättigheter (Aftonbladet 12/12).
Tack och lov kallar sig allt färre ”liberal” idag. Den absolut vanligaste etiketten bland svenska väljare är faktiskt ”socialist” (34 procent, DN/Ipsos). Så socialister – låt oss göra ett vårskrik! Runtom i världen vinner socialistiska rörelser mark. En skärpt konfliktlinje har inneburit mycket positivt för socialismen, som nu presenterar de enda gångbara och hållbara alternativen till kapitalismen. Från New York till Tyskland, Belgien och Irland, och nu senast i Manchester där rödgröna Green fick imponerande 40,7 procent av rösterna. De vinner röster för att de har visioner och kämpaglöd, de är i och står med rörelserna och mobiliserar därigenom massorna.
Ang. konfliktlinjen kan man förklara det så här: Liberalismen är nu irrelevant i den falska “center-mitten”-roll de placerat sig i fyra decennier. Vi ser nu att den “progressiva liberalismen” är en chimär. Konfliktlinjen har alltid varit mellan vänster-höger, det vill säga mellan arbete och kapital, och liberalismen hör till kapitalet, det är ett högerprojekt. Alltså är konfliktlinjen nu tydligare, när den så kallade “mitten” suddas ut.
Det är vår tid nu – det är valår! Släpp socialisterna loss! I Sverige stoppade folket och vänsterrörelser nyligen regeringens tonårsutvisningar. Kom ihåg att regeringen aldrig hade pausat utvisningarna om det inte vore för att de möttes av massivt folkligt motstånd.
Låt oss äga debatten, styra politiken och förändra samhället. Låt oss isolera USA, ställa om produktions- och handelskedjor, alliera oss med internationella socialistiska rörelser och tillsammans lämna krigskapitalismen. Låt oss vara en antiimperialistisk massrörelse som inte anpassar sig en millimeter till höger (gränsöverskridande mellan arbete och kapital gör fascismen ännu starkare, för den linjen krossar arbetaren och expanderar kapitalet). Låt oss göra socialism till det enda hegemoniska alternativet genom att vara en självsäker och organiserad socialistisk, miljöradikal och antifascistisk rörelse.
Filmen börjar lida mot sitt slut. Frida befriar fångarna ur fängelset. En annan värld var möjlig. Vårtjut!
Texten publicerades först i Internationalen.se.
