Spiraler, spiraler, spiraler – och den cykliska tiden
Framstegstanken och linjär utveckling
Kapitalism bygger på konstant tillväxt, vilket är en linjär process där kapital ackumuleras. Därför bygger också kapitalismen på en linjär syn på tid och utveckling.
Så kallade framstegstankar är grundläggande inslag i kapitalismens ideologiska ramverk; övertygelsen att mänsklighetens historia består i att vi är under ständig “utveckling”, att människan bara får det “bättre och bättre” och att det finns en linjär utvecklingsprocess sett till vår samlade kunskap, våra produktionstekniker, våra ekonomier m.m.
Idén om framsteg och linjär utveckling är en kolonial historieskrivning och historiesyn:
Dels för att den A) bygger på västerländsk industrialisering, exploatering och moralisk överhöghet, där “utvecklingsländer” (u-länder) anses vara “underutvecklade” och därför ska exploateras för att tvingas bli industriländer (i-länder). (En alternativ, dekolonial historiesyn är att så kallade u-länder är överexploaterade – inte underutvecklade – av kapitalistiska, västerländska, koloniala projekt.)
Och dels för att den B) inför och upprätthåller en syn på tid och utveckling som är linjär, istället för cyklisk. Den cykliska synen på tid är något som praktiserats av urfolk i tusentals år, men alltså raderas ut i och med kapitalistisk hegemoni.
Här är ett av av tusentals exempel på den kapitalistiska linjära synen på rikedom, resurser och utveckling:
Skiftet i synen på naturen, tiden och människan skedde i samband med den naturvetenskapliga revolutionen (1600-1800-talet), vilket Carolyn Merchant beskriver i Naturens död: kvinnan, ekologin och den vetenskapliga revolutionen.
Här eliminerades kvinnor och urfolkstraditioner från medicinen (t.ex. jordemödrar, “häxor”, läkekunniga – via häxprocesser och andra koloniala utrotningar av kunskap och människor). Både den kapitalistiska medicinen och vetenskapen blev patriarkala sfärer med dominerande utgångspunkt i västvärlden och Europa.
Den patriarkala vetenskapen ville i grund och botten ta kontroll över vad man ansåg att man inte hade kontroll över: naturen. Genom att mäta, väga, kontrollera och objektifiera drömde man om herraväldet över denna bångstyriga natur. Naturen blev något distanserat, separat från människan. Och samtidigt som människan (subjekt) separerades från naturen (objekt) kopplades kvinnor/kvinnlighet samman med denna natur (vilket alltså då även gjorde henne till ett objekt som går att mäta, exploatera och extrahera ur).
Denna dröm om att kontrollera naturen är ett grundläggande drag i framstegstanken, vilket Bernt Skovdahl beskriver i Förlorad kontroll: Den ifrågasatta framstegstanken. För att ”utvecklas” som kapitalistisk “civilisation” utsätts därför kvinnan, urfolken och naturen för våldsam exploatering för profit.
Profiten är central i kapitalismen, kapitalism bygger de facto på ständig profitmaximering och tillväxt. Därför är denna tillväxtkurva – jakt på konstant tillväxt – givetvis tätt sammankopplad med den linjära (ekonomiska) synen på “utveckling” och “framsteg”.
Linjär tid tar inte hänsyn till historia, parallella cykler, skiften och processer. Linjär tid blickar enbart framåt, mot en så kallad “civilationsutveckling” – det är en västerländsk myt om att konstant tillväxt innebär “utveckling” och “framsteg”. Utveckling för vem och var? Vad anses vara framsteg?
Kapitalistisk exploatering raderar systematiskt traditionell teknik, kunskap och andra resurser. Mänskligheten behöver inte fler framstegstankar, vi behöver mer ödmjukhet inför mänsklig historia, kunskap och mångfald. För just precis nu håller kapitalistisk ekonomi på att utradera mänskligheten som art och ödelägga jordens ekologiska system. Smarta vi är, va! Lol.
För att sammanfatta kan man säga att linjär tid är patriarkalt, kapitalistiskt och kolonialt.
Spiralisk tid
Spiralen är en uråldrig symbol för tid och utveckling. Spiralen visar vägen inåt mot självkännedom och utåt mot expansion av medvetandet. Spiralen är liv, födelse, död. Spiralen manar oss att vandra cykliskt, återbesöka oss själva och reflektera över tidigare cykler och processer. Se fler samband, se hur olika delar av historien möts, går isär eller hänger samman.
Spiralen är en symbol som kräver en mer komplex syn på livet, samhället och naturen eftersom den inte är linjär (rak). En spiralisk syn på tid och utveckling är mer iterativ, den böljar fram och tillbaka, som vågor som drar upp och ner sand på en strand.
Spiralen tvingar oss även att se i djuptid. Som i illustrationen över en miljard år, den så kallade “Ga”, eller “giga-annum”.
Spiralen återfinns överallt – i naturen, musiken (se ‘the musical spiral of frequency’), vetenskapen, konsten, matematiken (se t.ex. Fibonnacis ‘golden spiral’ eller ‘Misiurewicz-punkten’/logaritmisk spiral).
Och i oss själva.
Stuck places are portals
Jag har skrivit det förr. Jag upplever att mitt liv går i 2 års-cykler, där varje cykel avslutas med en portal. Jag har initierat så många förändringar de senaste åren. Visst, många förändringar har varit synliga utifrån. Men förändringarna sker ju egentligen alltid inuti i själen; det externa är bara konsekvenser eller speglingar av det inre.
Clementine Morrigan sa ”stuck places are portals”. Jag vet när jag får den där känslan, känslan av att jag “är fast”, att det som egentligen sker är att jag äntrat ännu en portal. Den portalen har jag precis spottats ut ur. Rätt in i trädgården jag sått.
“And now we’re dancing through the garden
Oh, what a garden I have made"
Det går att jämföra med den marxistiska dialektiken, och i synnerhet den filosofiska idén om “kvantitetens övergång till kvalitet”. Alltså att små, gradvisa kvantitativa förändringar till slut leder till ett språngartat, kvalitativt skifte.
Det är också en slags spiralisk syn på utveckling. En kvantitet, en ackumulation av erfarenheter, visdom, känslor eller idéer. Som behöver rum och tid för att gro, utvecklas, “sätta sig” i jorden. Kalla det portal, spiral eller dialektik; jag menar att det är samma sak, d.v.s. det är ett steg ifrån idén om linjär tid och “framsteg”.
Spiralerna manar oss att konstant återbesöka oss själva. ”Jag har varit här förr, inte på exakt denna position, och inte med exakt detta Jag – men jag har varit här, jag har fötts eller dött här.” Det finns något berikande i att återbesöka platser, för man gör djupare och mer fundamentala lärdomar när man ser sig själv i nytt ljus, ur nya perspektiv.
Jag minns när jag åter insjuknade i anorexia. Känslan slog mig: “Jag har varit här förr, jag har vandrat i dessa fotspår, jag måste göra nya lärdomar den här gången för att komma förbi denna sjukdomens plats, jag ska nu hitta en ny väg ut.”
Jag fann en annan väg ut ur det, men fortsätter att återbesöka anorexia emotionellt, den kommer aldrig lämna mig eftersom den blev en del av min själ. Jag välkomnar det; denna sjukdom har gett mig djupare insikter om mig själv och jag ser det som en integrerad del av mig själv. Den har tvingat mig att ställa frågorna: Varför jag? Varför där? Varför då? Vad betyder det?
Men den viktiga lärdomen här antar jag är: Vad är egentligen så kallad "personlig utveckling”? Så som begreppet kidnappats av den liberala hegemonin, så innebär personlig utveckling något slags individualistiskt projekt för att göra sig själv mer duglig på en kapitalistisk marknad. Den typen av personlig utveckling är extremt linjär, ackumulativ och ekonomiskt betingad. Man ska tjäna mer, bo större, bli vackrare, föryngras. Ja: linjärt, ackumulativt, ekonomiskt.
Spiralisk utveckling är något annat. Det är att återbesöka sig själv, hitta nya rum inom och utom sig själv – i relation till sig själv, omvärlden och andra. Det spiraliska utvecklingen är mer iterativ, komplex och djupgående. Den manar oss inte att vandra på en rak linje mot döden, utan manar oss att gå runt i cykler och processer. Lita på processen, slukas av portaler, spottas ut i prunkande trädgårdar.
Spiralisk utveckling både förkastar och är oberoende av kapitalistiska (ekonomiska) värden. För att vi inte är ekonomiska objekt, utan mänskliga subjekt.
Spiralen och spiralisk tid tror jag är ett grundläggande motstånd mot den kapitalistiska framstegstanken.
I boken Aktivt hopp: Att möta vår tids utmaningar med resiliens och kreativitet av Joanna Macy och Chris Johnstone beskrivs “ekologisk intelligens”. I en övning ska man vidga sitt tidsperspektiv, bort från den linjära framstegstanke som präglar vår kapitalistiska samtid.
För att få en ekologisk intelligens behöver vi, menar författarna, tänka i djuptid. Djuptid innefattar hela vår historia. Djuptid tar hänsyn till vad gruvbrytning av metall har för konsekvenser på sikt, tusentals år från nu. Djuptid tar hänsyn till vad ett Natomedlemskap har för konsekvenser på sikt, inte bara imorgon.
Vi uppmanas skriva ett brev till oss själva från den sjunde generationen. Tänk på en person som lever om tvåhundra år, betrakta tiden den lever i. Vad skulle personen berätta för dig? Att ta i beaktande vad våra beslut idag har för inverkan sju generationer bortom oss är något som praktiserats av urfolk sedan länge. För att allt hänger samman, inte linjärt utan cykliskt!
Mer spiraler och cykler åt folket! Ner med idén om framsteg, konstant tillväxt och linjär tid!!!!
Visit yourself more often! Carpe spira mirabilis!
“Eadem mutata resurgo – although changed, I shall arise the same”.
